- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
136

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Den 354 1/2 timmar långa natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stren invändigt med en tjock isskorpa. Solen
uppvärmde icke numera med sina rakt nedfallande
strålar projektilen, som småningom förlorade den värme,
som der fanns inrymd. Denna värme genom
strålning hade hastigt bortdunstat i rymden, och
temperaturen hade fallit hastigt; den inre fuktigheten
förändrades då vid beröring med glaset till is och
förhindrade hvarje observation.

Nicholl, som rådfrågade termometern, såg, att
han fallit till sjutton grader Celsius under noll.
Oaktadt Barbicane ville vara så sparsam som möjligt på
gasen, måste han nu, sedan han förut anlitat den till
belysning, använda den till anskaffande af värme. Man
kunde ej mera uthärda den låga temperaturen i kulan,
hvars invånare utan gas skulle blifvit lefvande förvandlade
till is.

— Vi behöfva inte beklaga oss öfver enformighet
på vår resa, — anmärkte Ardan. — Hvilken
omvexling, åtminstone i temperaturen! Än äro vi förblindade
af ljus och mättade af värme liksom indianerne på
Pampas, än äro vi försänkta i det djupaste mörker
midt i en nordlig köld liksom eskimåerne vid polen!
Inte sant! Vi ha inte rätt att beklaga oss, ty
naturen gör allt till vår ära.

— Men, — frågade Nicholl, hurudan är
temperaturen utanför?

— Just densamma som i planetrymden, —
svarade Barbicane.

— Skulle det inte då vara rätta tillfället — återtog
Barbicane, — att göra det der experimentet, som vi
inte kunde anställa, då vi voro dränkta i solstrålarne?

— Nu eller aldrig är ögonblicket inne, — svarade
Barbicane, — ty vi äro just nu i stånd att kunna
utröna temperaturen i rymden och se, om Fourriers eller
Pouillets kalkyler äro riktiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free