- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
137

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Den 354 1/2 timmar långa natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det må vara, huru det vill, men kallt är det,
— svarade Ardan. — Se, huru fuktigheten här samlar
sig på fönstren. Så framt temperaturen fortfar att
sjunka, skall imman af vår andedrägt nedfalla som snö
omkring oss.

— Låtom oss göra i ordning en termometer! —
sade Barbicane.

En vanlig termometer skulle under ifrågavarande
förhållanden ej gifvit något resultat. Qvicksilfret skulle
frusit i kulan, emedan dess flytande tillstånd icke
bibehåller sig vid fyratiotvå grader under noll. Men
Barbicane var försedd med en termometer efter Walferdins
system, hvilken utvisar minimitemperaturen ytterligt lågt.

Innan man började experimentet, jemfördes detta
instrument med en vanlig termometer, och Barbicane
gjorde sig färdig att använda det.

— Huru skola vi nu bära oss åt? — frågade
Nicholl.

— Ingenting är lättare, — svarade Ardan, som
aldrig var rådlös. — Man öppnar hastigt en lucka,
kastar ut instrumentet, hvilket följer projektilen som
ett lydigt barn. Efter en qvart tager man in det . . .

— Med handen? — frågade Barbicane.

— Ja visst, med handen, — svarade Ardan.

— Utsatt dig inte för det, min vän, — svarade
Barbicane, — ty handen, som du droge tillbaka, skulle
endast vara en förfrusen och af den förskräcliga
kölden vanstäld köttklump.

— Verkligen?

— Du skulle erfara en smärta, som om du
bränt dig på ett hvitglödgadt jern, ty det är sak
samma, om värmen helt plötsligt lemnar vår kropp eller
intränger i den. Dessutom är jag inte säker på, att
föremål, som vi kasta utom projektilen, vidare göra
oss sällskap.

— Hvarför inte det? — sade Nicholl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free