- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
140

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Hyperbel eller Parabel?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nen, var det omöjligt att beräkna det. Projektilen, som
uppehölls af outgrundliga krafter, hade skridit förbi
drabantens norra pol på mindre än femtio kilometer.
Men hade väl detta afstånd förökats eller förminskats
under de två timmarne, sedan han inträdt i
skuggkäglan? Man saknade en markerad punkt för att bestämma
så väl projektilens riktning som hastighet. Kanhända
aflägsnade han sig hastigt från månskifvan för att inom
kort lemna kärnskuggan; kanhända också att han när
made sig henne och var nära att inom kort stöta emot
någon uppstående spets på den osynliga hemisferen,
hvilket skulle gjort ett slut på resan, utan tvifvel till
men för de resande.

Ett samtal uppstod i anledning häraf, och Michel
Ardan, alltid rik på förklaringar, yttrade den åsigten,
att kulan, som qvarhölls af månattraktionen, skulle sluta
med att falla ned som en meteorsten till jordklotets yta.

— Att börja med, min bäste kamrat, — svarade
Barbicane, — falla inte alla meteorstenar till jorden : det
är blott ett litet antal. Nå väl, om vi också varit i
samma tillstånd som en meteorsten, så följer ej deraf,
att vi nödvändigt böra tralla månytan.

— Emellertid, — svarade Ardan, — om vi
komma henne tillräckligt nära . . .

— Misstag! — invände Barbicane. — Har du inte
vid vissa tidpunkter sett stjernfall i tusental genomfåra
himlen?

— Jo!

— Nå, dessa stjernor, eller rättare atomer, lysa
endast deraf, att de uppvärmas genom gnidning mot
luftlagren. Men då de genomskära luften, gå de på
mindre än sexton mil från klotet, och ändå falla
de sällan dit ned. På samma sätt är det med vår
projektil; han kan komma ganska nära månen och
ändå inte falla ned der.

— Men, — sade Ardan, — då skulle jag vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free