- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
152

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Den södra hemisferen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna kroklinie snarare var en parabel än en hyperbel.
Emellertid, om man antog, att det var en parabel, skulle
kulan hastigt bort utgå ur den skuggkägla, som
kastades i rymden i motsatt riktning till solen. Denna
kägla är verkligen ganska smal, i samma mån som
månens vinkeldiameter är liten, om man jemför den
med solens diameter. Hittills rörde projektilen sig i
detta djupa mörker. Hurudan än hans hastighet varit
— och den hade icke kunnat vara medelmåttig —
fortfor hans bortskymningsperiod. Detta var ett klart
faktum, men kanhända skulle förhållandet icke varit
sådant, i händelse, som man förmodat, rörelselinien
varit strängt parabolisk. Äter ett nytt problem, som
ansträngde Barbicanes hjerna, hvilken hölls fången inom
en cirkel af obekanta storheter, hvilka han icke kunde
upplösa.

Ingen af projektilens invånare tänkte på att hvila
sig ett ögonblick. Hvar och en lurade på något
oväntadt, något hittills okändt, som skulle spridt ett nytt
ljus öfver studiet af himlakropparnes utseende.
Omkring klockan 5 utdelade Ardan under benämningen
middag några stycken bröd och kallt kött, hvilka
hastigt förtärdes, utan att någon lemnade sin lucka, hvars
fönster oupphörligt fördunklades af den imma, som
samlades dit.

Klockan 5,45 e. m. upptäckte Nicholl vid månens
södra rand och i den riktning projektilen följde några
lysande punkter, som aftecknade sig mot himlens
bakgrund. Man skulle kunnat taga dem för en oafbruten
rad af skarpa bergspetsar, hvilka sträckte sig i en
vågig linie och ganska klart belystes. Sådan synes
månens gränslinie, då han är i en af sina oktanter.

Man kunde icke bedraga sig. Det var icke mera
fråga om en vanlig eldkula, hvars både färg och
rörelse denna lysande kropp saknade; ej heller var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free