Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Tycho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ket praktfullt skådespel måtte det ej vara, men
huru tyst är det ej nu! Denna måne är numera
som en naken fyrverkerigalge, hvars petarder,
raketer, briljantsvärmare och solar, efter att hafva
utkastat ett praktfullt sken, endast qvarlemnat sorgliga
qvarlefvor af papphylsor.
Barbicane hörde ej på hvad Ardan sade. Han
betraktade Clavii vallar, som bildades af stora berg på
flere mils utsträckning. I bottnen af den omätliga
urhålkningen gapade ett hundratal utslocknade kratrar, som
genomborrade marken likt en strösked, och öfver det
hela reste sig en fem tusen meter hög bergspets.
Nejden omkring hade ett dystert utseende.
Projektilen gick alltjemt framåt och detta chaos
förändrades icke. Ringberg, kratrar och nedrasade berg
följde oupphörligt på hvarandra, men några slätter
eller haf syntes ej mera till. Det var ett oändligt
Schweiz eller Norge. Slutligen reste sig midt i denna
remnade region och på dess högsta höjdpunkt det
praktfullaste berg på månskifvan, det strålande Tycho,
åt hvilket efterverlden alltid skall bibehålla den
berömde danske astronomens namn.
Hvar och en, som observerat fullmånen på en
molnfri himmel, har fäst sig vid denna lysande punkt
på den södra hemisferen. För att bestämma dess
daning använde Michel Ardan alla de retoriska
figurer, hvarmed hans inbillning försåg honom. Tycho var
i hans ögon en stjerna, som utslungats af Skaparens
hand och krossats mot månytan.
Tycho bildar en så stor lysande massa, att
jordens invånare kunna skåda den utan tub, ehuru de
befinna sig på ett afstånd af ett hundra tusen mil.
Man kan då tänka sig, huru tydligt det skulle
framstå för observatörer, som ej voro längre från detsamma
än ett hundra femtio mil! Det blänkte så starkt
genom den klara ethern, att Barbicane och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
