- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
178

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Strid mot det omöjliga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

punkt sedt äfven med hopp om framgång. Den
Ardan, han hade då altid goda idéer!

Man frukosterade klockan 2 på morgonen, men
tiden gjorde ingenting till saken. Ardan bjöd på sin
vanliga matsedel och tog till sist fram ur sin hemliga
källare en den älskligaste butelj. Om hans vänner ej
nu finge några idéer, så ville han framdeles ej sätta
något förtroende till 1863 års Chambertin.

Måltiden afslöts och observationerna började ånyo.

De föremål, som kastats ut, bibehöllo sig på ett
oföränderligt afstånd omkring projektilen. Kulan hade
i sin bana omkring månen tydligen icke genomgått
någon atmosfer, ty dessa föremåls specifika vigt skulle
då förändrat deras gång.

På jordsferoidens sida var ingenting att se.
Jorden räknade endast en dag, ty hon hade blifvit ny
föregående midnatt, och ännu skulle två dagar förflyta,
innan hennes belysta skifva, efter att hafva trädt ur
solstrålame, kunde tjena till tidmätare iör seleniterne,
emedan hvarje punkt på grund af hennes
rotationsrörelse alltid efter tjugofyra timmar återkommer till
samma meridian på månen.

På månens sida erbjöd, sig ett helt olika
skådespel. Himlakroppen strålade i all sin herrlighet midt
ibland oräkneliga stjernbilder, som med sina strålar
icke mäktade förminska hans klarhet. På skifvan hade
slätterna redan återtagit denna dunkla färgskiftning,
som synes från jorden. Det öfriga af henne var
glänsande, och öfver det hela strålade Tycho som en sol.

Barbicane kunde icke på något sätt utröna
projektilens hastighet, men hans omdöme sade honom, att
den borde uniformt förminskas i öfverensstämmelse
med den rationella mekanikens lagar.

Om man ock medgaf, att kulan beskref en bana
omkring månen, borde denna bana nödvändigt vara
elliptisk. Vetenskapen bevisar, att det bör vara så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free