- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
184

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Strid mot det omöjliga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I detta ögonblick kände de resande på sig sjelfva
att tyngdens inflytande alldeles försvunnit. De voro
ganska nära den neutrala punkten, så vida de icke
vidrörde den.

— Klockan är 1, — sade Barbicane.

Michel Ardan närmade den antända luntan till en
stubin, som förenade alla raketerna och åstadkom en
samtidig antändning. Ej ens ljudet af en detonation
inträngde i kulan, men genom luckorna märkte Barbicane,
att förbränningen snart upphörde. En ganska häftig stöt
förnams i projektilen; de tre vännerne gjorde sina
betraktelser, lyssnade utan att tala och andades knapt.
Man skulle kunnat höra deras hjertan klappa under
denna fullkomliga tystnad.

— Falla vi? — frågade slutligen Ardan.

— Nej, — svarade Nicholl, — ty kulbottnen
vänder sig inte om mot månskifvan.

I detta ögonblick lemnade Barbicane sin lucka
och vände sig mot sina kamrater. Han var förfärligt
blek, pannan rynkad och läpparne sammandragna.

— Vi falla! — sade han.

— Ah, — utropade Ardan, — mot månen?

— Nej, mot jorden! — svarade Barbicane.

— Se så för tusan! — utbrast Ardan, men
tilllade mera allvarsamt: — Godt. Då vi inträdde i denna
kula, visste vi ganska väl, att det inte skulle vara lätt
att komma ut igen.

Detta förfärliga fall började verkligen nu. Den
hastighet, projektilen bibehållit, hade fört honom bortom
den neutrala punkten, och explosionen af raketerna
hade ej kunnat hämma den. Den hastighet, som vid
bortresan förde projektilen utom den neutrala linien, fanns
ännu qvar hos honom på återfärden. Fysiken bjöd,
att han i sin elliptiska bana åter genomlöpte alla de
punkter, genom hvilka han redan passerat.

Det var ett fasansfullt fall på en höjd af 78,000

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free