Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Lodningarna ombord på korvetten Susquehanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej att derför tacka Försynen med en presbyterians
brinnande andakt.
Den följd af lodningar, som utförts på
Susquehanna, hade till syftemål att utröna den tjenligaste
botten för nedläggandet af en undervattens kabel, som
skulle förena Sandwichs-öarne med den amerikanska
kusten.
Det var ett storartadt förslag, som uppgjorts af
ett penningestarkt bolag. Dess direktör, den
insigtsfulle Cyrus Field, ville till och med draga ett
telegrafnät öfver alla Australiens öar, ett jätteföretag, värdigt
det amerikanska snillet.
Det var korvetten Susquehanna, som fått det
hedrande uppdraget att utföra de första
lodningsarbetena. Under natten mellan den 11 och 12 December
befann han sig precis på 27° 7’ nordlig latitud och
41° 37’ vestlig longitud på Washingtons meridian.
Månen, som då var i sitt sista qvarter, började
att visa sig öfver horizonten.
Sedan kapten Blomsberry aflägsnat sig, samlades
löjtnant Bronsfield och några andra officerare på
halldäcket. Vid anblicken af månen vändes deras tankar
på denna himlakropp, som alla blickar på en hel
hemisfer i samma stund betraktade. De bästa
marintuber skulle ej kunnat upptäcka projektilen, som irrade
omkring sitt halfklot, men det oaktadt riktades alla
mot dess glänsande skifva, som i detta ögonblick
beskådades af millioner menniskor.
— De afreste för sex dagar sedan, — sade
löjtnant Bronsfield. — Hvart ha de tagit vägen?
— De ha kommit fram, hr löjtnant, — utropade
en ung midshipman — och göra nu, hvad hvarje resande
gör, när han första gången kommer till ett land: de
spatsera.
— Jag vill tro det, efter ni säger det, min unge
vän, — svarade Bronsfield småleende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
