Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. J. T. Maston lemnar Long’s Peak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maston och Belfast hade, då de anstälde
observationer, sina platser invid den öfre delen af
instrumentet och icke på den nedre. De kommo dit upp genom
en spiraltrappa, som var ett mästerstycke af lätt
konstruktion, och under dem öppnade sig denna
metallbrunn, som slutade med metallspegeln och mätte ett
djup af två hundra åttio fot.
Det var på en trång platform ofvanför teleskopet,
som de begge vetenskapsmännen tillbragte sin tid,
förbannande dagen, som dolde månen för deras blickar,
och molnen, som envist skymde honom under natten.
Huru stor blef ej deras glädje, då de efter några dagars
väntan på natten till den 5 December, upptäckte
projektilen, som bortförde deras vänner i rymden. Denna
glädje hade likväl en stor villfarelse till följd, då de,
förlitande sig på sina ofullständiga observationer, i sitt
första telegram slungade ut i verlden den oriktiga
uppgift, att projektilen blifvit en drabant åt månen och
kretsade i en oföränderlig bana.
Från den stunden hade kulan icke mera visat sig
för deras ögon, ett försvinnande så mycket mera
förklarligt, som hon då gick bakom månens osynliga skifva.
Då hon åter borde visa sig på den synliga
skifvan, kan man väl föreställa sig den häftige Mastons
och hans just icke lugnare kamrats otålighet. Hvarje
minut på natten trodde de sig återse projektilen, men
de sågo ej en skymt af honom. Häraf uppstodo mellan
dem oupphörliga dispyter, som ofta öfvergingo till gräl.
Belfast påstod, att projektilen icke var synlig, Maston
åter, att han hade honom midt för sina ögon.
— Der är projektilen! — utropade Maston.
— Nej! — svarade Belfast. — Det är ett snöras
från ett månberg.
— Nå, vi få väl se honom i morgon!
— Nej, vi få aldrig mera se honom! Häri har
bortförts i den ändlösa rvmden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
