- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
204

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Räddningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Officerarnes och matrosernas tankar delade sig nu
mellan fångarne i projektilen och fångarne i
undervattensapparaterna. Hvad dessa senare beträffade,
glömde de sig sjelfva, och observerade tätt invid
fönsterluckorna uppmärksamt de flytande massor, som de
genomforo.

Nedstigandet gick hastigt. Klockan 2,17 m. hade
Maston och hans kamrater uppnått hafsbottnen, men
de sågo ingenting, med undantag af en ändlös
ödemark, som hvarken lifvades af någon hafsfauna eller
flora. Vid skenet af sina med starka reflektorer
försedda lampor kunde de på en ganska långsträckt radie
undersöka de mörka vattenlagren, men någon projektil
kunde de ej se till.

Man kan ej beskrifva desse djerfve dykares
otålighet. Som deras apparater stodo i elektrisk
förbindelse med korvetten, gåfvo de den öfverenskomna
signalen, och Susquehannas maskiner förde dessa
kammare, som sväfvade några meter ofvanför hafsbottnen,
vidare omkring på en yta af flere tusen fot.

På detta sätt undersökte de efterhand hela
underhafsslätten, i hvarje ögonblick bedragna af någon
optisk villa. Än trodde de sig i en klippa än i en
upphöjning på bottnen skåda den så ifrigt eftersökta
projektilen, men snart insågo de sitt misstag, och deras
hjertan voro nära att brista af förtviflan.

— Men hvar äro de då? — utropade Maston.

Den arme mannen ropade högt på Barbicane,
Nicholl och Ardan, liksom om hans olyckliga vänner
kunnat höra eller svara honom tvärs genom detta
ogenomträngliga medium.

På sådant sätt fortforo de länge och väl att söka,
tills slutligen den förskämda luften i apparaterna tvang
dem att stiga upp igen.

Upphalningen började omkring klockan 6 e. m.
och var ej afslutad före midnatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free