Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Londonprofiler - 3. Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKAREN 35
lwarifrån han fick den — som han slungade
ut på måfå:
— Ni måste döpas, friends, döpas, säger
jag, och hvarmed?
Ingen svarade på denna fråga, som man
betraktade som enbart retorisk, och han måste
upprepa den.
— O, my beloved brethren, i hvad skola vi
döpas?
— I brandy, svarades otåligt ur mängden,
och kvickheten applåderades.
Främlingen hade fortfarande blickarna fa-
stade på flickan. I lyktskenet, som föll snedt
öfver henne, fångade han ändtligen en glimt af
hennes ögon, när hon såg upp och gaf gyck-
larna en snabb, harmsen blick — som borde
slagit dem till marken, tänkte han. Ja, det var
ögon, han tyckte sig se mycket i dem, men
knappast sundt förnuft, han frös till igen och
blef frånvarande.
Han hörde icke längre på, hur mannen på
låren vinglade fram sitt tal, sammanbindande
dess fragmentariska delar med sorgsna och
oupphörliga erkännanden af att han var en en-
faldig gammal man, som ingenting begrep. Han
roade emellertid sina åhörare, deras antal växte,
och uppmuntrande eller opassande interjektio-
ner föllo täta omkring honom.
Döpelsen var nu för länge sedan öfvergifven,
han hade snuddat vid nådens ordning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
