Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Smålandsskisser - 2. Den unge prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 SMÅLANDSSKISSER
den och fråga, om frun ville ha dem. Men de
fyra sista är ju väfda på söndan, och söndags-
göra är ingen välsignelse med, så nu vet jag
inte om jag töres, och jag satt där och väfde
och dunka hela den välsignade söndan och gaf
mig inte tid att äta knappt och läste inte en
gång evangeliet, som jag annars alltid gör om
lördarna. Men sen på måndag morron, när
jag kom kyrkeklädd för att gå upp i Herrans
gårdar, så mötte jag ju folk, och så förstod
jag hur det stod till. Och jag har varit så
till mig hela veckan. — — Tror pastorn, att
Gud kan förlåta mig, att jag ohelgade hvilo-
dagen?
Den unge prästen kunde icke låta bli att
dra på munnen midt i all sin stora rörelse
öfver denna fromma och trohjärtade enfald.
Med mildhet i rösten och ett fuktigt skimmer
i blicken sökte han trösta henne genom att
förklara, att Gud gärna förlät hennes ovelen-
hetssynd och att den, som bekänner och ång-
rar hvad han gjort, kan räkna sig till godo
Försoningen icke blott för sådana små synder
utan för alla, alla —.
— Och titta upp till prästgården en dag
med handdukarna, sade han och klappade henne
på axeln, så får frun se på dem och göra be-
kantskap med Kajsa.
Några dagar därefter besökte han den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
