Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Smålandsskisser - 2. Den unge prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 SMÅLANDSSKISSEU
har jag aldrig sett en lefvande människas an-
sikte, och ögonen — — det for genast för mig
att hon var galen, helst som hennes kläder
voro i oordning. Hon hade så när rusat i
famnen på mig, men så med ens fick hon ögo-
nen på mig, skrek till som en tosing, slog för-
klädet för ansiktet, vände tvärt och rusade in
i stugan och slog dörren i lås.
— Hvad hade hon då varit med om? frå-
gade den unge prästen.
— Ja, bror, det har aldrig blifvit uppen-
baradt för människor eller straffadt af lagen,
och detta är ingen sak att tala om, men hon
lär ha fått ett barn i hemlighet och mördat
det, men förmådde inte stanna inne i stugan,
sedan gärningen var gjord| — och det var då
jag gick förbi —. Du kan tänka dig hennes
förskräckelse, när hon stötte ihop med mig,
prästen.
— Bekände hon? frågade den unge prästen
hetsigt.
— Aldrig. Men jag har ändå aldrig tviflat
ett ögonblick. Bror kan tro jag har talat med
henne och förmanat och försökt få henne att
bekänna, men hon är som en sten, låtsar inte
förstå hvad jag menar och säger, att hon blef
så till sig den där gången, därför att hennes
tröja var oknäppt. Hon går och bär på sitt
oförsonade brott ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
