Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Smålandsskisser - 3. Glädjeliket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJELIKET 65
en hög den låge göra lik:
Ty Gud, den högste underman,
upphöja och förnedra kan.
Upphöja och förnedra, ja det hade Gud gjort
i dag!
Om Anders Johan är det sagdt, att han
blef grof i munnen och gaf sig till att ta heder
och ära af den ärbaraste bland kvinnor. Stina
bara småmyste. Ändtligen en hund, som
gitte bita!
Det förskaffade Stina under en lång tid ett
slags egendomlig tillfredsställelse att för hvem,
som ville lyssna, i detalj skildra frieriets gång:
hvad han sagt och hon svarat, samt att slut-
ligen ordagrant upprepa de skällsord, han trak-
terat henne med, sedan hon afvisat hans gifter-
målsanbud.
När det blef kändt i socknen, och till och
med Stina i fattigstugan gifvit Anders Johan
korgen, blef skadeglädjen stor och Stina plöts-
ligt populär. Välviljan tog sig sådana för Stina
välkomma uttryck som mjölk och slaktemat
och limpor vid julen. Det kunde för öfrigt
inte vara en blott slump, att taket på fattig-
stugan tätades och rörspisen blef omsedd.
Men denna sista motgång i kärleksaffärer
bröt Anders Johan, och han förenades, få vi
tänka oss, efter ett år i en bättre värld med
sin Märta Katrina. Han hade visserligen en
5. — Wägner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
