Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Karl Henriks tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAUL HENRIKS TACKSAMHET 75
väntat på. Har du glömt den 9 november 1899,
då du kom hem från New-York?
— Jag tror inte, att ens lif rymmer så
många sådana dagar, att det är någon fara för
att glömma dem, mumlade Karl Henrik.
— Nej, jag tänkte det. Du har säkert inte
heller glömt henne, hvad hette flickan? Elsa
Morée.
— Elsa, lilla Elsa, den ljufvaste af alla
kvinnor, som ödelagt en mans lif.. . hennes
genomskinliga hy, hennes smärta figur . . .
Glömma henne —? Endast en pensionerad
läroverkslärare kunde komma med en sådan
fråga.
— Det var ju aftaladt er emellan, alt ni
skulle gifta er en gång, inte sant? Men flickan
tröttnade på att vänta, medan du samlade för-
mögenhet i U. S. A. Innan du hann hem igen,
var hon gift med borgmästare Hultén. När du
fick veta det vid din hemkomst, tillgrep du din
sexpiping, men då kom jag, Karl Henrik, och
lärde dig låta bli sådana dumheter.
— Hvartill skall det tjäna att ta fram detta,
farbror? frågade den yngre mannen plågad.
— Vänta, vänta. Du tackade mig inte, för
att jag hindrade dig från att begå själfmord.
När jag sade dig, att du en gång skulle göra
det, svor du, att aldrig i lifvet... I Jag för-
sökte tala förnuft med dig. Jag sade dig, att
du skulle komma att inse, hurusom det var din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
