Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Karl Henriks tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 SNAPSHOTS
timliga och eviga lycka, att du inte blef gift
med flickan Morée. Och jag gaf dig mitt ord
på, att du om några år skulle inse, att den
Högste därmed ville spara dig för ännu värre
sorger, samt att han hade i förvar åt dig någon,
som var hundra gånger bättre än den där flickan
— fast jag medger, att lin och vacker var hon
tillräckligt. Om några år, sade jag, skola dina
ögon öppnas, och du skall se, hvarför det gick
som det gick, och tacka Gud i främsta rummet
och mig sedan.
Du trodde mig inte, Karl Henrik. Rysliga
blasfemier gingo ur din mun den dagen, och
mig slog du i ansiktet, att jag inte hade rätt
att fingra på ditt öde. Allt det min långa er-
farenhet lärt mig kallade du struntprat.. . Ja,
ja, min gosse, jag bär intet agg till dig, fast
jag inte är van vid brist på respekt från ung-
domens sida. Du var ju galen den dagen. Men
jag föresatte mig att längre fram skulle du er-
känna, att jag hade rätt, och på samma gång
tacka mig, för att jag tog hand om ditt öde,
när du inte förstod det själf. — Jag har aldrig
hört något om borgmästarinnan Hulténs vidare
öden, men jag är viss på, att om jag det finge,
skulle de ge mig bevis i händerna för mitt på-
stående, att du var lycklig, som slapp henne.
Du vet kanske något?
— Farbror skall få det äskade beviset. Fru
Hultén vistas nämligen på en privat vårdanstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
