Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Karl Henriks tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL HENRIKS TACKSAMHET 77
för kvinnliga alkoholister, det fick jag veta i
dag. — Hvarken min eller tonfall röjde, att Karl
Henrik talade om den enda kvinna han någon-
sin älskat.
— Elsa, lilla Elsa — —
Den gamle lektorn for upp.
— Hva’, hvad säger du, pojke? Är det
möjligt? Hvad var det jag sa? Nå, där ser
du, att gamle farbror fick rätt. Mera än han
visste. Hvilket ohyggligt öde, min gossel Tänk
dig en sådan kvinna som hustru, som mor åt
dina barn. Och tänk sedan på din egen fru —
hvad betyder det, om hon inte är så bedårande,
som Elsa var, när ni ändå kunna ha ett hem
tillsammans. Och din lilla gossel Besinna hur
förfärligt det varit, om hans mor blifvit en
drinkerska. Och det hunde ha händt, Karl
Henrik, men Gud i sin nåd förskonade dig.
— Nu, min gosse, får jag ditt erkännande,
gubben farbror hade allt rätt. Allt har vändt
sig till godo.
— Naturligtvis hade farbror rätt, allt har
vändt sig till godo, sade Karl Henrik med ett
underligt leende.
— Och tacka mig nu, Karl Henrik, för att
jag hindrade dig att göra af med dig för en
sådan kvinnas skull och sparade dig för ett
lyckligt lif med din unga hustru och lilla gosse.
— Tack, tack, farbror, för allt du gjort för
mig, och för att du tog mitt öde i dina hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
