Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Förmyndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 SNAPSHOTS
låtsades. Jag menade allvar. Jag har läst en
del och gått på föreläsningar, och nu tror jag
icke längre på en gud. När jag gick i åttonde,
voro vi fritänkare halfva klassen, sedan vi läst
professor Hæckel.
— Stackars flickungar. Jo, det är följden
af att ge er en ytlig, boklig uppfostran. Ni är
öfverlämnade åt den förste bäste föreläsares
eller författares nåd och barmhärtighet, och
vill han drifva med er, så han han göra det.
Ni måste sluka alla grodor, ingenting kan ni
kontrollera. Förbannade populära föreläsningar
och kvasivetenskapliga skrifter!
— Farbror då, det är väl inte bara flick-
ungar, som icke tro på Gud.
— Nej. Men ni leka med er otro, ni in-
billa er, att den är modern, ni kokettera med
er fördomsfrihet, ni. . . Brita, Brita, lifvet är
ingen lek, vi människor skulle gå under, om vi
icke trodde på Gud.
Minnet af hans lifs dårskap stod åter för
honom, som det alltid gjorde, när han såg
flickan, så lik sin vackra mor. I sanning, när
han åtog sig uppdraget att bli hennes förmyn-
dare, var det en sannskyldig botgöring. Ty
hennes åsyn framkallade tanken på hans lifs
stora och svårt straffade synd, på lidanden och
samvetskval öfver irreparabla dumheter, hvilket
allt tvungit honom att omfatta tanken på En,
som förlät synder och gick i döden för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
