Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Själasörjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNAPSHOTS
108
— Verkligen? Nå, då förstår ni kanske
bättre, hvarför jag inte kommit förr. Fast jag
vet inte, om ni riktigt kan sätta er in i, hur vi
mödrar känna det. Vi kunna lida själfva och
vänja oss vid det, men tanken på att vårt barn
skulle utstå detsamma är oss så förskräcklig,
att vi — jag kan så dåligt uttrycka mig — vi
gå alldeles upp i alt försöka afvärja smärtan.
— Hvilket ur två synpunkter sedt är mycket
dåraktigt, sade den förståndige kyrkoherden.
För det första–––-
— Vi känna det i alla fall så, sade hon
med en skymt af den hos äkta hustrur icke
ovanliga öfverlägsenlieten. Åtminstone gjorde
jag det, när min flicka var liten, så rik-
tigt liten och hjälplös, och jag satt med henne
i knät och beundrade henne, när hon sof
eller åt. — En dag, det var innan hon ännu
var årsgammal, var jag på middag med min
man. Hvad jag gick ogärna! Jag kom att tala
litet om musik vid bordet, och min bords-
granne gjorde narr af min favoritkompositör.
Jag blef ifrig, och kan ni tänka er, hvad jag
sade? Det är ett fakta, att han är en stor musici!
Ett ögonblick blef det alldeles tyst vid bordet,
och min man blef så blek, att jag förstod, att
jag sagt en dumhet igen. Han upplyste mig
om det, när vi åkte hem, och jag gjorde i all
tysthet det löftet alt ställa om så, att min lilla
flicka fick den bästa uppfostran en flicka nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
