Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Själasörjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLASÖRJAREN 109
gonsin fått. — Ja, ni vet kanske hur hastigt
min man dog. Sedan lefde jag bara för att
göra en mångkunnig person af min lilla flicka.
Jag var nästan glad öfver de bittra förödmju-
kelser stackars dumma jag fått utstå, de hade
ju bäst af allt lärt mig, hur jag skulle bereda
barnets lycka. Nu är hon stor.
— Och filosofie doktor, kan jag tro, sade
kyrkoherden.
— För ingen dell Hon är gift med en
landtbrukare och drifver mejerirörelse samt upp-
föder hundvalpar. Flickan hyste en utpräglad
afsky för att skaffa sig bokliga kunskaper. Hon
är både duglig och lycklig, men jag har ingen för-
tjänst af hennes lycka, den finns trots mina upp-
fostringsprinciper, inte genom dem. Förstår nu
kyrkoherden, att hela mitt lif varit ändamåls-
löst? Hvarför har jag lefvat, om inte ens mitt
lidande kunnat bli barnet till nytta?
— »Jag har ingen förtjänst af hennes lycka,»
citerade kyrkoherden snabbt i tankarna. Träf-
fande exempel på det mänskliga högmodet och
själfviskheten. — Vi äro icke nöjda, om Gud
och icke vi själfva skapat våra käras lycka. Det
där skall komma fram i en predikan.
— En tid tänkte jag, fortsatte fru Callen-
berg, att hjälpa en annan ung flicka, som där-
emot hade läslust, till kunskaper. Men det fick
jag öfverge. Det kostar att sätta upp mejeri
efter de nyaste principerna och hålla sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
