Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En straffpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 SNAPSHOTS
bondunge. Och ofvanpå alltihop har Ludvig
gett Gustaf lof att rödfärga alla fruntimmers-
hattar, som funnos i huset. Är det kristligt
eller passande för en, som är svåger till prästen?
Vilhelminas nya hatt var från Löfströms och
kostade 19: 50.
— Min snälla Stafva, om jag inte minns
galet, så var det just den hatten du hade så
ondt af, när Vilhelmina fått hem den från stan.
— Ja, för jag tyckte inte den passade för
en gift fru vid hennes ålder. Det gör nog
Vilhelmina godt att bli stukad, ty fåfäng det
är hon, men det var en sådan skada på hatten.
För resten finge de dras bäst de kunde, om de
bara gjorde det i tysthet. De är så skamligt,
att de skall vara släkt med oss.
— Men det kan vi ju inte göra något åt.
— Nej, tyvärr.
— Det vore godt, om Vår Herre ville ta
Ludvig, sade pastorn andäktigt.
— Det kan vi inte sitta och vänta på. För
resten tror jag vår Herre har bättre smak. Nej,
min goa pastor, du får allt lof att ta syster och
svåger i upptuktelse.
— Som om inte Stafva visste, hur många
gånger jag försökt stifta fred och alltid för-
gäfves.
— Men har du försökt att predika emot
dem? Det skulle du göra, bestämdt tar det
bättre, när det kommer från predikstolen. Hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
