Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En straffpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 SNAPSHOTS
— Hvad del angår, sade pastor Sjölin sårad,
så kan jag nog skrifva en lika bra predikan
som du, fast jag legat sex år vid akademien.
— Du vill då verkligen inte, att jag skall
hjälpa dig? frågade fru Sjölin, som kände sin
pastor.
— Nej, jag tackar. Jag ämnar verkligen
be att få sköta mitt ämbete utan hjälp af frun-
timmer. Och om jag vill i en predikan säga
några allvarsord till dem, som behöfver, utan
anseende till person, så är det helt och hållet
min ensak. Du kanske ursäktar, men jag be-
höfver vara i ro för att tänka öfver hufvud-
momenten i mitt anförande.
Fru Stafva försvann utan att med en min
röja någon glädje öfver sin triumf, och pastor
Sjölin tog ifrigt itu med att sätta sig in i hvad
han oskuldfullt benämnde sin egen förträff-
liga idé.
Gudstjänsten var slut och äfven middagen
i prästgården, hvari svåger Ludvig och hans fru
deltagit. Fru Stafva hade, för att vara viss om
att offren skulle infinna sig till den för dem
afsedda straffpredikan, inbjudit dem att komma
in från kyrkan på litet middag.
När gästerna gått, satt pastorn, ännu het
efter dagens sinnesrörelse och framgång, i sitt
rum och väntade på, att hans fru skulle komma
in med rapport och loford. Men hon syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
