Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En straffpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRAFFPREDIKAN 135
icke till, och han måste därför söka upp henne.
Han fann henne i hvardagsrummet med Luthers
huspostilla.
— Nåå?
— Hvad vill Josef! Jag läser Luther.
— Jag ville bara veta, hvad du säger om
min predikan. Du var så emot i början, att
jag skulle sjunga ut, du. Var den inte bra?
— Jo, för all del, mycket bra.
— Och tror du inte den tog på vederbö-
rande? Ludvig var så tyst vid middagen, och
han tittade så menande på Vilhelmina. Jag
är säker på, att de fick anledning att gå in i
sig själfva.
— Hm, sade fru Sjölin tankfullt.
— De anförtrodde sig kanske åt dig, Stafva?
~ Nej, ja, d. v. s. jag slog fram om pre-
dikan för Vilhelmina.
— Och hvad sade syster min?
— Hon sa’: Det vore godt, om detta ville
ta på Ludvig.
- Å!
— Sen passade jag på och sa’ några ord
till Ludvig. Han föreföll mycket belåten.
— Belåten?
— Ja. Han blängde på Vilhelmina och sa’:
Det var bra gjordt af svåger Josef att ge min
illaka käring på huden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
