Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Ananias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANANIAS 151
— Min sköna fru, sade han, det är inte
hennes pengar, det är mina, och inte ett öre
får hon till sina gula satar.
— Ja, men jag ä ju myndig, invände hon,
när hon hämtat sig så pass efter verkan af det
fula ordet, att hon kunde säga någonting.
Palmquist slog till ett flatskratt:
— Myndig, säger hon myndig? Hon var
myndig i fyra veckor, men sen gifte hon sig
med mig, och nu är det jag, som är herre i huset,
och jag, som gör med pengarna, som jag finner
bäst. Visste hon inte det, när hon gifte sig?
Det skall vara fruntimmer, som ger sig i gif-
termål på de villkoren.
— Jag tänkte, stammade Ulrika, som fallit
ur sin roll som domare, jag tänkte att, att — —
— Hon tänkte ingenting, svarade Palmquist,
och det är inte värdt hon börjar tänka nu, inte.
Gå och torka af sig om fotterna och kom igen
med en damtrasa. Jag vill ha ordning i mitt
hus, livad fan skall man med en hustru annars?
Men Ulrika rörde sig inte. Med sina runda
ögon stirrade hon skräckslagen och häpen på
mannen, som hon var van att se gudlig och
städad, och som i sin nya gestalt förekom henne
grym, ofattlig och ett djäfvulens barn.
Han insåg, att han gått för långt och varit
opraktisk. Han slätade med handen bokstaf-
ligen bort den nye och fule Palmquist från sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
