Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 HATTNÅLARNA
att hon icke trodde honom och vägra att
släppa Eva.
Han insåg själf det fatala och det löjliga i
situationen, men han hade icke framkallat den,
ty det hade icke ingått i hans planer, att Ste-
fanie skulle invigas i hans och Evas hemlighet
ännu på ett par år.
Men Stefanie var en klok kvinna, hvilket
Eva icke var, och om en vecka visste hon allt-
samman.
En kväll hade Bengt och Eva varit ute i
Vasaparken. Det var mörkt, och han ville
kyssa henne. När han, som är mycket lång,
böjde sig öfver henne, fick han en rispa tvärs
öfver kinden af hennes hattnål. Dagen därpå,
när Stefanie kom för att sitta för porträttet, såg
hon skråman, och på morgonen hade hon iakt-
tagit hur Eva omsorgsfullt stack in sina hatt-
nålar med vänster hand, så att spetsarna skulle
komma ut åt höger. Vid nästa möte kunde
Eva berätta, att Stefanie visste alltsamman, och
efter den betan var det han skulle se Stefanie
i dag för första gången.
Till en början hade han varit djupt gene-
rad och mycket rådvill och gång på gång upp-
skjutit sittningarna, så att Eva skämts för honom
och hånat honom. Men så hade något händt,
något mycket underbart i hans tycke, som han
endast kunde förklara som ett direkt ingripande
af gudinnan Venus till hans förmån, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
