Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 HATTNÅLARNA
kvinnor med förkärlek gåfvo henne sina bördor
att bära.
Bengt Bengtsson mindes, hur Eva sagt, att
ingenting skulle kunna vara förfärligare i detta
lif än att se Stefanie förlora fattningen, och
han undrade med en smula hjärtklappning, om
han skulle få se det i dag.
Hon satte sig i position i karmstolen och
han började klämma ut sina tuber på paletten,
ehuru han visste, att han icke skulle kunna
måla. Det föreföll, som om han icke skulle
kunna tala heller. När hon märkte det, log
hon ett medlidsamt leende och frågade, om han
var nöjd med porträttet.
— Det är jag, som borde fråga er om det,
svarade han med ofrivillig ödmjukhet. Nej,
jag är själf icke riktigt nöjd — det är munnen.
Den är min glädje och förtviflan. När jag sett
er första gången, gick jag hem och gjorde en
skizz af ert hufvud, och vet ni hvad jag satte
dit för motto? Det var en rad af fransmännens
Daniel och den lät så här:
Comment fais-tu les grands amours
Petite ligne de la bouche?
Det var en fråga, och jag ville porträttet skulle
bli ett svar. Men det är det inte, och därför
är jag inte nöjd.
Han talade fort och flytande, men när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
