Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 165
slutat, sade han sig själf i gränslös häpnad, att
detta var ju alls icke hvad han velat säga.
— Är ni inte nöjd? sade Stefanie, och hennes
leende var alltjämt lika outhärdligt medlidsamt.
Ni som ändå en gång förklarat er vara specia-
list på kvinnor.
— Har jag? sade målaren. I så fall har
det varit ett utslag af öfvermod, som nu häm-
nat sig. Tyvärr är jag inte det. I så fall skulle
jag som regel gjort dem vackrare.
Han tyckte, att han förlorat allt minne af
utgångspunkten, att hans plan gått i stycken,
och att det hela skulle bli ett stort fiasko.
Han hade klämt ut en hel tub af cinober, för
hvilken icke fanns den svagaste utsikt till an-
vändning, och nu fick han ta till sitt målar-
skrin och leta efter en ny.
Stefanie iakttog honom road, och detta att
han visste det, höll på att göra honom utom sig.
— Förlåt, sade hon slutligen, men ni skulle
inte vilja ge mig den där hattnålen, som sitter
i portiären? Den vänstra, ja, tack. Jag har
sett på den länge.
— Jaså, sade målaren. Ni har sett på den
länge?
— Så egendomlig och vacker den är, sade
Stefanie. Och, så lustigt, alldeles lik Evas! Är
den också från Nordiska kompaniet?
— Nej, sade målaren. Han hade lagt bort
paletten och tände en cigarrett utan att fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
