Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 179
— Ja, men en sådan skatti
— En man finner en skatt, och när han
funnit den, går han bort och kastar den för
svinen, står det inte så?
— Jag hade orätt nyss, sade han, ni har
inte — glömt. Men säg mig, visste ni från bör-
jan att vi voro bröder?
— Nej, svarade hon. Det är en jämförelse-
vis ny upptäckt.
— Hur gjorde ni den?
— Kan ni inte gissa?
— Likheten?
— Nej, hattnålarna.
— De fördömda hattnålarna!
— Nej, de förgyllda, rättade hon. Han
gaf dem åt mig en gång med den motiveringen,
att jag var en prinsessa, som ägde allting annat.
Jag var förtjust i dem och man fick tvinga mig
att returnera dem. Det föreföll mig dumt och
filiströst, man behåller ju hvad man fått af
en död. Men det är väl för att demonstrera,
att en sådan skilsmässa är värre än döden. De
nålarna i Evas hatt — — och sen förstod jag
hvarför —
— Ni blef ännu mindre hågad att anförtro
mig Eva! Å, min bror och jag är bättre än
ni tror! Han — älskar er ännu.
— Nej, sade hon utom sig, nu tål jag inte
mera. Nu kämpar ni inte bara hänsynslöst
utan också oädelt. Ni skonar mig inte det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
