Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 183
velat gråta öfver sin ungdom, som hon förlorat,
medan han var borta.
— Du har ännu inte låtit mig se ditt an-
sikte, sade han.
— Jag vågar icke, svarade Stefanie. Var
det en god öfverresa?
— Ja, mycket god, försäkrade mr Bartold.
T. o. m. sällsynt god sade kaptenen.
— En färd öfver Atlanten lär under sådana
förhållanden vara synnerligen angenäm?
— Ja, sade han, det kan den vara. Men
stundom kan det hända, att man längtar så att
komma fram, att man finner vägen outhärdlig.
— Hur länge var... jag menar, hur lång
tid tar resan?
— Sex dagar, sade han.
— A, bara sex dagar?
— Ja, från Newyork till Hamburg med
Norddeutsche Lloyd.
Efter en paus tillade han:
— Det är en förträfflig linje. Och så blef
det tyst igen.
— Nå, men så sitt då ner, sade Stefanie.
Hon kände hans blick på sitt böjda lnif-
vud, såg hastigt upp, mötte hans ögon för första
gången och sade i en ny ton:
— Hvarför kom du tillbaka?
— Jag hade väntat, att du skulle fråga: hvar-
för kom du inte förr? svarade han förebrående.
— Nå, om jag frågar, hvad svarar du då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
