Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 HATTNÅLARNA
föga ärbar, hon gjorde titelrollen i mitt första
skådespel, men när det föll, spottade hon på
mig och gick. Men hjältinnan i mitt lifs drama
är du, Stefanie. Och nu börjar tredje akten.
Du vet hur den bör sluta?
— Ja, sade hon, i komedierna. Men om
detta är en tragedi?
— Hvarför skulle det vara det?
— Därför möjligen, svarade hon, att jag
hlifvit så mycket förändrad. Jag har vant mig
att lefva ett opersonligt lif, var tvungen till det,
ser du. Jag har fyllt det med hvad folk kallar
intressen, men de ligger alla utanför mig själf.
Det tog lång tid för mig att finna mig till rätta,
men nu har jag gjort det. Min återstående väg
ligger utstakad ända till slutet. Jag är inte ens
säker på att en kvinna som jag kan — kan,
jag menar–––-
Hon afbröt sig och sökte efter en omskrif-
ning för ord hon skyggade för att använda.
— Kan älska mera, vill du säga? hjälpte
han henne småleende. Vet du, i den punkten
framför allt har jag en mycket optimistisk upp-
fattning af könet. Hvad dig beträffar är det
inte på förmågan jag tviflar. Men mellan oss
står nog din stolthet, ingenting annat.
— Det har aldrig fallit dig in att det kunde
vara någon annan? frågade hon litet retsamt.
Men på den frågan fick hon aldrig något svar,
ty de ryckte bägge till vid ljudet af hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
