Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattnålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTNÅLARNA 191
med Bengt Bengtsson, nu hejdade hon Stefanie,
som stod i begrepp att gå, och frågade:
— Skall jag gå hem, Stefanie?
— Nej, sade Stefanie, där är ju den andra
automobilen.
— Skall jag gå? frågade Bengt Bengtsson
med hycklad undergifvenhet.
— Då kommer ni för sent till middagen,
är jag rädd. Ni får väl ta hand om Eva.
— Nu och framdeles, sade han tryggt.
— Och inga snedsprång?
— Jag svarar endast för vår vagn, sade
han, men Stefanie hade redan försvunnit ut i
tamburen. När målaren såg del, sköt han igen
dörren och vände sig mot Eva, som satte på
hatten framför spegeln.
— Här har du den andra hattnålen, sade
han. Stå stilla ett ögonblick. Jag skall göra
en croquis af dig och de historiskt ryktbara
nålarna. Är det tröttsamt?
— Jag har ondt i armen förut, sade Eva
jämmerligt. Nu vill jag ha en förklaring, hvarför
du nöp mig så hårdt?
— Fruntimmer bör aldrig fordra förkla-
ringar, förmanade målaren. Så blefve de myc-
ket lyckligare och vi också. Jag trodde du
ville ha en kyss. Det är mycket lättare att
åstadkomma.
— Slingra inte, sade Eva, som alltjämt stod
tåligt med lyfta armar. Hvarför nöp du mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
