- Project Runeberg -  Fattigvård i Sverige och Schweiz /
4

(1905) [MARC] Author: Ebba Pauli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård i Sverige och Schweiz af Ebba Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synes man till stor del stödja sig på de frivilliga gåfvorna. En gång
om året utfärdar vederbörande myndighet inom hvarje kommun ett
dekret, i hvilket medborgarne i fosterlandskärlekens och solidaritetens
namn uppmanas att gifva sin tribut till fattigvården. Frivilliga
uppbördsmän anmäla sig, och så går uppbörden från den ena sidan af
staden eller byn till den andra. Få äro de, som låta dem gå
tomhändta från sin dörr. För de influtna medlen redovisas senare, och det
blir en hederssak för hvarje medborgare, att den siffra, som kommer
att figurera bredvid hans namn, skall stå i ett visst förhållande till hans
förmögenhetsvillkor. En man med aktning för sig själf ihågkommer
också gärna vid upprättandet af sitt testamente sin kommuns fattigvård
med en rund summa. De medel, som på detta sätt inflyta, äro
förvånande stora; medeltalssiffran 5 fr. per individ, kvinnor och barn
medräknade, förekommer och torde icke vara särskildt hög. Härtill
kommer afkastningen af fonderadt kapital, erhållet genom testamentariska
förordnanden och placeradt i fastigheter eller på annat sätt. Detta
kapital uppgår exempelvis i staden Genève till öfver 5,000,000 fr.

En olägenhet, som är en naturlig följd af detta sätt att anskaffa
medel, är, att de belopp, kommunerna få att röra sig med, blifva
väsentligt olika. Här träder emellertid kantonen emellan, beviljande de
fattiga kommunerna en del företrädesrättigheter. Så utgå afgifterna för
på kantonalt sjukhus, dårhus eller asyl intagna patienter efter graderad
skala; en fattig kommun erlägger stundom endast fjärdedelen af det
belopp, en för rik ansedd kommun äger att betala. Vidare hafva
bildats “Armenerziehungsvereine“ eller “Institutions en faveur de l’enfance
abandonnée“, genom hvilka af kantonerna bildade men till största delen
af frivilliga gåfvor underhållna institutioner en stor mängd barn, dem
fattiga kommuner icke mäktat åtaga sig, få sin uppfostran, exempelvis
i Aargau 1,000 och i Vaud 800. Dessa institutioner fungera äfven
som barnavårdsnämnder.

Kasta vi så en blick på de grundläggande bestämmelserna för
fattigvården, sådana vi finna dessa i de olika kantonernas författningar,
äro äfven dessa ägnade att väcka vår öfverraskning. I mycket skilja sig
dessa bestämmelser från hvarandra, det är redan nämndt; i ett ena de
sig emellertid, nämligen i att göra fattigvårdens uppgift stor och
vidtomfattande, så stor och så vidtomfattande, att vid sidan af densamma den
uppgift, vår svenska fattigvård satt sig före, ter sig skäligen
anspråkslös. Att anställa en detaljerad jämförelse härvidlag skulle föra oss för
långt. Ett enda exempel må vara nog.

Vår fattigvårdsförordnings §§ 1 och 12 lyda:

“Befinnes minderårig eller den, som på grund af ålderdom, kropps-
eller själssjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att förvärfva hvad
till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, sakna egna medel samt
underhåll och vård af annan, då skall nödtorftig fattigvård honom
lämnas.

Med minderårig förstås i denna förordning den, som yngre är
än 15 år.

— — — barn, om hvilket fattigvårdsstyrelse föranlåtes taga vård,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jpfattig/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free