Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård i Sverige och Schweiz af Ebba Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste lida af att såväl arbetsbördan som ansvaret — det reella om ock
icke det formella — hvilar på en endas skuldror.
I våra större städer ställer sig ju saken i viss mån annorlunda, men
äfven där kunde man hafva något att lära i denna sak. Om man
undantager de relativt få städer, där Elberfeldsystemet införts, eller andra därmed
jämförliga anordningar träffats, gäller nämligen om städerna hvad som
sagts om landsbygden. Den ojämförligt största delen af arbete och
ansvar faller på ens lott, här vanligen den verkställande eller jourhafvande
direktören. Visserligen har denne i icke få fall till sitt förfogande
dels en diakonissa, en sak, som ej nog kan värderas, då just därigenom
en viss grad af personlighet inkommit i arbetet, dels en eller flera
tillsyningsmän, äfven detta en sak af stor betydelse, då det först därigenom
kan anses hafva blifvit i någon mån tillfredsställande sörjdt för
utredningen af förekommande fall. Men någon fördelning af arbete och
ansvar på styrelsens medlemmar efter ofvan antydda grunder vet man endast
inom relativt få kommuner af; detta ehuru ett uttalande angående
önskvärdheten häraf finnes inryckt i fattigvårdsförordningens § 13 mom. 1.
Och dock skulle genom en sådan fördelning utsikterna till frågornas
lyckliga lösning blifva väsentligt större än de nu äro.
I vår hufvudstad äro förhållandena på detta område särskildt
egendomliga. Noga taget hafva territorialstyrelserna, undantagandes vissa
tillfälliga och särskildt brådskande fall, icke ens yttranderätt i fråga om
afslagen eller beviljad fattigvård, såvida det icke gäller hjons intagande
å ålderdomshem. I öfriga fall uppgöres förslag af verkställande
direktören, och detta förslag föreligger till afgörande inför delegerade för
beviljande af fattigvård, för att först därefter, d. v. s. när ingenting
vidare kan göras åt saken, föreläggas vederbörande styrelse till sanktion.
På grund af detta förfaringssätt får denna styrelse karaktären af en
dekoration snarare än af en arbetande och beslutande myndighet. Och
dess rent praktiska betydelse blir minimal.
Vi återkomma härtill i ett af denna skriftsseries senare häften:
“Tjänstemannasystem och vårdaresystem i svenska städers fattigvård“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
