Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård i Sverige och Schweiz af Ebba Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
experiment icke är farligt. Att en motsvarande frihet i regeln lämnas
andra barn af de fattigare klasserna, är ett beklagligt sakförhållande,
som emellertid ingenting förändrar i hvad här sagts. De första
ungdomsåren äro för ynglingen och ungmön hvad tiden i plantskolan är för
fruktträdet. Den kan se kraftig nog ut, telningen, när den flyttas dit,
men det är först genom lämplig ans och vård, klok beskärning och
omsorgsfull ympning, som den utvecklas till ett ädelt fruktträd.
Lämnad åt sig själf, blir telningen ofelbart en vildapel. Blott alltför många
unga människotelningar veta intet af en sådan ans och vård. Blott
alltför många unga stammar brytas också af stormen. Och de som icke
brytas — ja, de blifva vildaplar.
Nära till hands ligger nu den frågan: Hvad kan med våra resurser
göras för att i någon mån råda bot för detta onda?
Först och främst måste man, för att öfver hufvud taget något skall
kunna göras, frångå den nu gängse uppfattningen, att såväl barnets
som fattigvårdsstyrelsens befrielses timma slår den dag, det förra fyller 15
år. Detta är hufvudvillkoret. Vore det uppfylldt, skulle det öfriga falla
af sig själft. Fattigvården skulle då genom en densamma företrädande
barnainspektör medelst kontrakt träffa aftal med barnets arbetsgifvare
liksom förut med dess fosterföräldrar. Nödig hänsyn borde ju därvid
tagas till att den första platsen blefve lärorik och bildade ett steg framåt
på den bana, barnet senare skall följa. Utan inspektörens mellankomst
skulle barnet icke äga att ombyta tjänst eller vidtaga annan förändring
i sin ställning. Med ett ord, barnet skulle i fattigvården och närmast
i barnainspektören äga stödet af en med tillbörlig myndighet utrustad
målsman, som följdriktigt arbetade för dess väl, och detta stöd skulle
det äga, ända tills det vunnit en sådan utveckling, att icke alltför
mycket äfventyrades genom att lämna det frihet att bestämma öfver sig
själft, exempelvis tills det fyllt 18 år. Några särskilda ekonomiska
uppoffringar skulle förändringen ej behöfva betinga annat än i de fall,
då ynglingen eller flickan under inlärande af ett yrke icke kunde
förtjäna tillräckligt för sitt uppehälle. Hvad förändringen däremot alltid
skulle betinga är ett offer af tid, omtanke och arbete från
fattigvårdsstyrelsernas sida.
Är med våra nuvarande författningar en reform, sådan som den
här föreslagna, utförbar?
Legostadgans §§ 18—20 tyckas jakande besvara denna fråga, men
tvänne bestämmelser, den ena inryckt i fattigvårdsförordningen, den
andra i lagen angående förmynderskap, synas tala i motsatt riktning.
Enligt den förra skall nämligen fattigvårdsstyrelsens husbonde- och
målsmansrätt gälla endast så länge som fattigvården fortfar. Enligt den
senare skall enhvar, som fyllt 15 år och kan något förvärfva, äga att
däröfver råda.
Det kan synas underligt, att bestämmelserna i ett land som Schweiz,
ett den relativa frihetens land, ett land, där samma medborgarrätt är
tillförsäkrad alla och där individen såsom sådan betyder något mera än
här, det kan synas underligt, att bestämmelserna i detta land i så
långt högre grad än hos oss inskränka ungdomens frihet. Eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
