Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
gång, i tal och åthävor. Inte för att de är
särskilt glada; ofta är de i stället bittra och sorgsna.
De står livet mer fjärran men samtidigt närmare
än de andra. De går, var på sitt sätt, med en
eller annan hemlig förhoppning. De liksom
väntar, att det skall hända något. Att äldste
sonen, som inte varit hemma på många år, skall
komma hem och vara stor — på något
obegripligt vis. Att någon skall "bli något", fast man
inte vet vad eller varför. Ivar, den minste av
pojkarna, drömmer om honom som är borta och
som han knappast sett. I drömmen blir han en
slags riddargestalt på en vit häst. Kanske en
kung. — Vart skulle han hän då, när han reste
då? frågar han. Och Karin, hans mor, säger, att
han reste allt ut på järnvägarna, han skulle ut
och arbeta på dem. — Men nu för tiden kan
det hända åtskilligt för den "som är ute" och
har gott huvud, säger Töre. Johannes, som är
borta, han hade nu ett sådant huvud. — På min
tid var det ingen råd — men pojkarna — om de
hade fått skola ... Jag skall i skola snart,
tänker Ivar.
De svälter emellanåt, särskilt om vintrarna.
De har det svårt och eländigt på många sätt.
Gud "utser" väl allt, tror Karin — finner utväg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
