Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Hon har aldrig fått lära sig skriva. När
hon läste sig fram var hon redan barnpiga på en
storbondgård; det fick räcka med katekesen, som
hon i stället blev så mycket styvare i. Hon läser
riktigt bra och det tilltalar hennes sinne och
smickrar ’hennes fåfänga att leka lärarinna.
Därför imiterar hon den riktiga skolordningen
så mycket hon kan. När barnen — det kan vara
bortåt tjugo stycken — kommit om morgnarna,
får de ställa sig i rad, medan hon håller bön
med dem. Fader vår som är i himlen, läser hon
med sorgsen och allvarlig stämma. (Detta tycker
Ivar inte om. Han tycker att det blir så
besynnerligt och ovanligt.) Sedan får de tränga ihop
sig vid fällbordet och var de kommer åt, medan
Karin springer från den ene till den andre och
samtidigt sköter sysslorna vid spisen.
Kunnigheten är mycket växlande. En del kan inte
bokstäverna, en del har hunnit ett gott stycke. Karin
stavar före och pekar med en tillskuren pinne:
a, b, c, d. Ibland blir hennes röst trött, hård
och skrikig: ö — nej o har jag sagt — ö är ett o
med två prickar, kom ihåg det till nästa gång.
Det blir en lugg för säkerhets skull: o, o, o! En
del kan stava: r - i - s, ris ja, ris, just så. En del
har börjat "halvlägga", då låter det: s-j-å = sjå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
