Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Det är några sekunders tystnad i himmelen och
på jorden. Han hör bara sina hjärtslag och det
oskyldiga kreaturets mumsande i gräset. Men
han är över det nu. Han knäpper ihop händerna
i tystnaden och ber om förlåtelse. Käre, gode
Gud, för Jesu skull. Han tar fram de högsta
och finaste ord han vet och skickar upp dem till
Gud. Han står nu oskadd inne i förlåtelsens
ring. Förlåt mej, ko, säger han för säkerhets
skull.
Men han är ändå missnöjd och skäms. Han
skall aldrig säga så mer. Om mor hört honom
nyss, hade han fått pisk och sedan hade hon
inte skrattat på hela dagen. Hon för sin del
svär aldrig. Hon liksom andra kvinnor säger
katten och rackarn och vasserratre. Någon gång
fy sjutton och sådant. Men detta är inte riktigt
svära. Sådant där smått som kvinnfolk säger,
bryr sig nog inte Gud om. Gummor och flickor
syndar nog aldrig riktigt. Det är nästan bara
pojkar och gubbar, sådana som far och Bertil
och drängarna i Säverum och Åby. Själv skall
han inte höra till dem som syndar, det är hans
föresats.
Men nu är denna dagen förstörd. Det är en
slags dimma kring honom, fast himlen är all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
