Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
klippt. Föräldrarna vill inte klippa honom utan
brukar skicka honom till en gammal gubbe i
trakten, när han skall klippas. Men han går
ogärna till honom, han kan inte tåla att någon
främmande rör vid hans kropp.
När han är ensam, pratar han alltid med sig
själv. Det är som om något pratar i honom
tyst och han svarar högt ett eller annat. Ibland
är det bara enstaka ord med tillrop åt träd och
stenar eller han härmar ett tåg långt borta:
ho-ho-ho-ho-. Men ibland är det långa ramsor med
alla slags påhitt. Det kommer upp i honom allt
möjligt som fångar in honom och virrar bort
honom långt från verkligheten. Han har hört talas
om skogsnuvan som ropar och lockar och villar
bort folk och när hon har lyckats riktigt, då
skrattar hon till och försvinner. Han ropar på
henne ibland och tycker att han ser och hör henne.
Ivar, ropar hon. Hennes röst är klagande och
snäll. Hon är sagovacker. Men längre än upp
i stenbacken får hon honom inte.
Där blir han rädd och vill glömma henne.
Det kommer annat tal upp i honom. Han leker
alt han är den eller den och alla ting blir
märkliga ting. Till sist blir det ibland så konstigt i
huvudet, det faller liksom en dimma över ögo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
