Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
lutar mer och mer. I all sin uselhet är den ändå
ett monument över en odlargärning, ty
åkerlapparna som hör till, har Töre och Karin själva
brutit upp en gång. De har bränt, de har brutit
stubbar och sten. Hon har kanske gjort det
mesta, åtminstone i förhållande till krafterna.
Och det är så med tegarna lite var man ser.
Sten-rösena berättar om förbannelser och tårar och
om havande kvinnor som fått missfall och varit
nära att sätta livet till.
En dag kommer Braun, "agronomen", med
två gubbar — ett par av grannarna som skall
vara "vittnen" — och frågar efter Töre. Patron
står framför dörröppningen stövelklädd och
rödbrusig och kisar med de bruna ögonen. Han
ryggar litet för mörkret och hönssmutsen i
förstugan. Kors bevare mej, säger han. Karlarna
står lite snopna ett stycke bort under apeln.
Var är mannen, var är mannen? säger patron.
Jo, han är borta, långt borta på arbete. Inte
säkert att han ens kommer hem till söndag. (Om
han nu inte rent av har gömt sig inne i Sven
Nilssons råg?)
Kors bevare mej! Patron svänger nervöst med
käppen.
Men nu är det fråga om hyran, när den skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
