Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
När Oskar och Albert "är ute med kräken",
brukar Bertil Toresson gå upp och hålla dem
sällskap. För det mesta tar han också Ivar med
sig, fast den lille är snål om sin ensamhet och
följer ovilligt. Han är så rädd och osäker, när
han är med Bertil.
Oskar och Albert bävar också inför honom.
Han är farlig, han inleder dem i frestelse. Ar
han på dåligt lynne, klår han dem. Det är inte
värt att mucka. De är inte vana att slå igen.
Han vållar förtret på olika sätt. Om Sävan
kommer förbi, skriker han på långt håll: surtryne,
luskäring! Och när den rasande käringen under
dödshot kräver besked om vem det var, pekar
han lugnt på Oskar och Albert. Om han hugger
ved i agronomens backe och blir tagen på bar
gärning förnekar han sitt namn och sin ätt. Nej,
han är inte Toressons pojk. Helig-Kristinas,
säger han. Utom bror sin är det Kristinas pojkar
han bäst vågar sig på. Dessutom vill han gärna
retas med Kristina för att hon är så helig.
Men det är också Bertil som har den bästa
fantasin när det gäller lekarna, därför är han
ändå välkommen halvt om halvt. Han har
alltid ett påhitt till hands.
Nu i dag sätter han i gång med att bygga
fästningar i stenskärven. Och det skall bli riktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
