- Project Runeberg -  Barndomstid /
72

(1936) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

bråk. Om det blir bråk, då är han hjälplös,
alldeles värnlös som inför döden och åskan. Då
vet man aldrig vad det blir. Bäst är att ty sig
dit, där det är minst farligt, gå på tå, krypa
fram, smyga lätt, lätt. Så att ingen skriker,
förbannar, hotar att slå ihjäl, hotar att "gå".

Ibland får Bertil för sig att kaninerna skall
ut och rastas och släpper ut dem ur lådan. Det
blir farligt äventyrligt. Djuren vill inte tillbaka
i buren. De måste jagas och jakten blir allt
hetsigare efter som tiden går och kvällsmörkret
närmar sig. Bertils iver blir raseri. Han utöser
miljoner förbannelser över de rödögda djuren.
Ivar ställes att mota och ju räddare han blir,
ju sämre klarar han sina pass. Där for den
rackarn ändå, herregud, herregud! Det är ett
helvete, denna kaninjakt. Det är helvetets jävlar
och överhängande dödsstralf innan den siste
kaninen äntligen är tagen och under trötta och
förbrända eder bäres vid öronen bort till lådan.

Ivar känner sig skyldig som vanligt. Han kan
ingenting. Men en morgon är kaninburen
uppbruten och djuren stulna — av räven eller av
grannbarnen. Barmhärtiga öde, de är borta.
Bertil är alldeles maktlös i sin vrede.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 14 03:33:04 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jrbarndom/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free