Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
sådana saker; han vet — och de vet — att han
inte kan. Och det berör honom inte mycket. Han
tyr sig till sitt.
O ensamhet... När han ensam får störta ut
i sommarens solsken, finns det ingenting tråkigt
längre. Det bor i själva verket mycket av glädje
i honom. Han har något slags brunt solsken i
sig, som fyller upp honom. Det är som en
glädjesjö i bröstet eller åtminstone en porlande
glädjebäck. Han vill, han vill — han vet inte vad,
men något riktigt vildroligt och trullelull. Han
kan inte slå på huvudet, fast Bertil försökt lära
honom, men kullerbyttor, det går grant, går
galant, tjiddeviddeviddevant! Han kryper som ett
litet lurvigt djur bland buskarna och rullar sig
utför backarna, så att det luktar kring honom
av ljumt gräs och smörblommor. Trycker sig ned
i gräset, rotar sig ned mot jorden, som om han
ville krypa in i den. Måste, måste krypa in i den.
Han rycker till sig en stör på gärdsgården
och börjar springa upp mot ljungmarken — fort,
fort, i Jesu namn! Nu håller ju ryssarna på att
bryta in över landsvägen och in i Svea land,
de är tio tusen skäggiga män. Och han är Karl
den tolfte, som kommer ridande i fullt galopp.
Lugn stod han mot Europa en skägglös dunder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
