Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
skor och med en dolk gömd under blusen. Kring
slottet, där den främmande kejsaren bor, står
det sörjande folket och vågar ingenting göra.
Han går upp mot trappan, blir hejdad av
livvakten. Halt, vem där? säger vakten. — Ett bud
till kejsaren, herr livvakt, säger han och får
fortsätta. Och nu står han inför kejsaren, det är
en stor och farlig stund.
Herre kejsare, säger han, I haven med orätt
bemäktigat eder detta land. Flyn härifrån och
given oss fria, så skall eder intet vederfaras.
Vem befaller? säger kejsaren. Jag! säger han
och stöter dolken i hans bröst. Krigare i
rasslande rustningar störtar uppför trapporna, men
han springer fram till fönstret och skriker ned
till folket: Kejsaren är fallen, kejsaren är
fallen. Kejsaren ligger badande i sitt blod. Och
det brister ett jubel löst och stridsropen börjar
skalla. Nu stormar folket slottet och just som
knektarna störtat sig över honom, rusar de
svenske in och befriar honom. De lyfter honom på
sköldarna, de bär honom sjungande runt staden.
Vem är gossen, ropas det på gatorna^/lvar
Toresson, fosterlandets befriare, ropar soldaterna.
Mor står där och ser bekymrad ut och fattar inte
riktigt vad det är fråga om, far står där och ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
