Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Han minns en liten flicka, som var
fosterbarn i ett torparhem längre upp på Malmen,
något år äldre än han själv. Iris hette hon, en
liten blek och brådmogen flicka, barnhusbarn
från grannstaden. Flera av torparfamiljerna
har fosterbarn från Stockholm och Karlskrona.
Men nu har "herrarna" från barnhemmet varit
här uppe och nu är det bestämt, alt flickan skall
tagas om hand av dem — varför eller hur, det
vet ingen riktigt. Fosterföräldrarna vill ha henne
kvar, flickan vill vara kvar, men det går inte.
En dag kommer "herrarna" för att hämta henne,
men hon upptäcker dem i sista stund. Hon rusar
ut genom köksdörren och flyr över stengärden
och rågslubbar. Ivar påträffar henne i en
rågtrave nära intill "deras", där hon sitter inkrupen
mellan nekarna som en förskrämd fågelunge.
Hennes hjärta slår så högt, hennes fågelblick
står spänd och fylld av hjälplös fasa och
förvirring. Ivar tycker så synd om henne, men det
finns ju ingen hjälp i himmel eller på jord.
Nej, "fast blott Hans vilja varder spord". Denna
lilla varelse är dömd. Han kryper tätt intill
henne, fast han är mycket blyg, och försöker
trösta; det kanske inte är farligt, de skulle kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
