Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
kadettyg. Långbyxorna är inte nya men inget
vidare lappade heller, bara lite på ena knäet.
Och för första gången i sitt liv har han skor på
fötterna. Mor har lånat dem hos Sven Nilssons
och de är väl små, men värst är, att det är
flick-skor. Man kan se det på sömmen över tåhättan,
den är bågig och inte rak, som den skall vara
på pojkskor. Det är förargligt; han undrar hur
pass skamligt det är att ha flickskor, om de
kommer att grina åt honom, om det är bara han
som har. Ja, de här barnen han fått i sällskap
har riktiga skor, det är bara en liten flicka som
är barfota. Han kunde väl gått barfota! Han
är ändå inte så fin, som man skall vara, när
man är fin.
Inne i skolan är ett mummel och prat. Där är
en femton, tjugo barn med sina mödrar.
Rummet är ganska stort och längst framme är en
upphöjning med ett slags bord som kallas
kateder. En stor svart tavla är där och en karta
över Sverige. Och där uppe kring katedern rör
sig Hon, den fruktade, den mäktiga, som nu skall
regera över honom, Hon som föräldrarna kallar
Asta, som kan allt och befaller över allt. Ivar
ser på henne med stora skygga ögon; hon är
mycket fin, en fröken sådan som man kan läsa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
