Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
och Mossen och längre uppe ifrån — ett fattigt
och tattaraktigt kompani.
Skolan hade tre avdelningar. I småskolan
regerade hon som av föräldrarna kallades Asta,
i de två lägre folkskoleklasserna,
"mellanskolan", var det "lärarinnan Ellida" som förde
spiran och i de övre klasserna var det kantor Ohlzén,
en liten tjock och rödlätt herre, som för det mesta
gick omkring med ett leende på läpparna, på
samma gång artigt och försmädligt. Han åtnjöt
allmän aktning men var illa omtyckt av barnen.
Småskollärarinnan hade ett femtiotal barn
och kom aldrig någon riktigt nära. Hon var rätt
ung, frisk och sorglös och någorlunda jämn till
lynnet. Skötte sina timmar, pratade på,
ban-nades, läste någon gång en saga, men sade aldrig
något särskilt — ingenting som eggade eller bet
sig fast. Som vuxen kunde Ivar knappt erinra
sig ett enda ord som lärarinnan Asta sagt. De
första dagarnas förväntan gick snart över i
likgiltighet. Det var inget nöje att skriva streck,
när han redan kunde skriva bokstäver. Att tala
om vad de hette var alltför lätt. Att räkna på
kulramen var alltid något, men blev strax
alldeles för enkelt. Att gå i skola var inte svårt nog.
Ivar ansträngde sig att göra sig bemärkt, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
