Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
gamla böcker och gav dem namn som han tyckte
på, löjliga och fantastiska namn alldeles som det
föll sig. En tid skrev han upp allt vad han såg
och försökte beskriva det så noga han kunde;
förde dagbok över väder och vind med halvbegripna
uttryck som han hämtat ur almanack och
tidningar. Småningom tröttnade han och tyckte det
var barnsligt. Han såg mycket och ville ha reda
i det, men det var omöjligt.
Kvällarna var ändå bäst: när daggen låg över
gräset, när allt stillnade, lövbaggarna svärmade
i hundratal kring den stora aspen och kring
körsbärsträden och stjärnorna stod stilla och bleka.
Han ville vara ensam och vara ute hela natten.
Ingenting var som på dagen, det var en annan
värld, vänligare, med nytt liv i. Man kunde
"låtsa" allt då. I stugan var kvavt. Dödsuret
tickade, vägglössen fick liv, värmen pinade. Han
låg länge och tänkte och funderade på det som
var utanför. Ibland brast han i gråt. Det kom
utan att han visste det riktigt, det var som något
bankade över bröstet, ville ta honom på armarna
bort, bort från allt. Sagovägar hän,
sagotidningarnas vägar. Han ville ut och borra sig in i
natten, mot mörkret, mot daggen. Han fick
hejda sig och be Fader vår. Fader vår, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
