Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
från arbetet. Han har följt kamrater han
träffat, sina supkamrater, säger Karin.
Vid stationen och på tåget är det mycket
ungdom som skall in på marknaden, flickor och
pojkar, så många som kunnat komma loss. Och i
hörnen sitter gummor med sina blomsterkorgar,
fattigt klädda änkor och torpargummor. De
flesta ser beklämda ut, trötta i förväg. En och
annan sladdrar och säger roligheter så att
kupén fylles upp av skratt och fnitter. Valan är
med och sjunger kärleksvisor för drängarna och
pigorna. Hon känner sig som en jänta på tjugo
år, säger hon, äldre blir hon inte. — Jo, jag
tackar, hon pratar, muttrar de andra gummorna
vresigt — tjugo år, ja! — Ja, visst pratar jag,
säger Valan, visst pratar jag, min arma själ. ..
Men–Och så nynnar hon upp en visa än en
gång.
På backen mot Stora torget, den del som
kallas ristorget, därför att folk brukar stå där och
sälja löv, får blomsterförsäljarna ställa upp med
sina korgar. De ordnar sig i långa rader, poliser
går av och an däremellan — de ser barska och
styva ut som menade de, att de skulle injaga en
hälsosam fruktan hos dessa lantliga gummor och
barn. Musiken spelar upp från en lövad estrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
