Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133.
att träskorna hade gått sönder, utan när
lärarinnan ropar upp Gustaf Ivar Toresson och frågar
om anledningen till bortavaron, svarar han med
grumlig röst, att han var sjuk. Det tror hon så
gärna — hon ger honom till och med ett
medlidsamt och vänligt ögonkast. Men om någon
förrådde honom, så stode han där! Det händer att de
får stryk för mindre. Hon skulle ta fram
rottingen och klå honom och sedan skulle hon förmana
och vädja med sin allra sorgsnaste stämma. Tänka
sej — Ivar, som hon trott på så — och så detta!
Att vilja göra henne så ledsen! Och hon skulle ju
ha alla stora och heliga makter på sin sida,
Mose lag och Jesus och Luther och allihop. Inte
ljög Jesus någon gång, inte Luther, inte ljuger
väl prästen. Är väl inte möjligt? Och Georg
Vassington i Amerika, han ljög aldrig i hela sitt
liv ju, och därför blev han en stor och berömd
man. Lögnen är en trolldomssynd, sade Birgit
Ohlzén härom dagen under en lektion. En
trolldomssynd ... Men han hade det så, att han
måste ljuga ibland. Och han klarar sig.
Lärarinnan tror blint på honom.
För resten gör han en del annat också. Nästan
varje kväll smyger han Folkskolans läsebok
under blusen och tar den med sig hem. Den ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
