Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145.
därför rätt å göra så mot det lilla livet, den
arma ungen. Hur hon kom hem i går kväll —
å — å jag är ju mor till det stackars barnet,
hurdant det nu ä . ..
Men Karin Toresson säger som de sagt ungefär
på de andra ställena, att bevars och herregud,
hon pratar, kära människa! Och inte har det
gått till på ett så förskräckligt sätt utan hon har
väl, som Bertil säjer, rivit sönder sej och sen har
hon inte torts säja att hon har gjort det själv utan
svängt sej med den här historien. Och inte vet
Karin hur de andra lunsarna är, men att Bertil
har vatt med om det här, det ska hon inte bara
tro. För hon har tuktat och fostrat honom så
gott hon har kunnat, det må hon tro, och både
lärarinna och skollärare har tyckt om och skrutit
med Bertil. Se barn, dom hittar på! Och lugna sej
nu, det är nog ingen som gör Agda något förnär.
Dagen efter är Agdas mor nere i skolan ocli
knackar på hos Ohlzén. Han går ut i korridoren
och hon lägger fram sin berättelse för honom.
Ohlzén tror inte pojkarna mer än jämt, han kan
nog misstänka att de har sattyg för sig, men å
andra sidan tål han heller inte käringar som far
i skolan och gnäller. Och Agda hör inte till
10—Barndomstid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
